Måndagen den var Livia Fränkel och hälsade på årskurs 8 och 9 på Linnéaskolan. Livia är 84 år och när hon var 15 blev hon intagen på ett koncentrationsläger i Auschwitz. Hon är en av de få som överlevt förintelsen. Hon har en syster, Hédi Fried som även hon överlevde. Hédi har gett ut flera böcker om hennes och Livias upplevelser under förintelsen. Nu var Livia här och berättade om hur det var och det här är vad hon sa: "Jag föddes i en vanlig medelklass familj i Sighet, Transsylvanien. Det var en vanlig familj och jag hade en mamma, pappa och storasyster. Min första skoldag var inget vidare, jag blev mobbad av de andra barnen och tyckte inte det var särskilt kul med skolan. I mars 1944 kom tyska soldater och tvingade alla att bära judestjärna. Det var då som alla började att evakueras till koncentrationsläger. Vi fick åka i laster med en andra massa människor utan mat eller vatten i flera dagar. När vi var framme ställde sig alla i ett led och folk blev ivägskickade antingen till att jobba eller att få en dusch. Jag var bara 15 år gammal, men ganska lång, så jag och min storasyster fick arbeta. Mina föräldrar däremot fick gå åt andra hållet. Min mamma blev så förtvivlad, hon tog oss under sina armar och bad om att vi skulle gå åt hennes håll men det fick vi inte. När jag och min syster hade arbetat där inne några dagar så frågade vi en soldat när vi skulle få träffa våra föräldrar. Han pekade ut genom ett fönster där det var en stor fabrik som det kom rök ur. Där inne brinner era föräldrar, sa han."
torsdag 6 oktober 2011
Livia Fränkel på besök
Måndagen den var Livia Fränkel och hälsade på årskurs 8 och 9 på Linnéaskolan. Livia är 84 år och när hon var 15 blev hon intagen på ett koncentrationsläger i Auschwitz. Hon är en av de få som överlevt förintelsen. Hon har en syster, Hédi Fried som även hon överlevde. Hédi har gett ut flera böcker om hennes och Livias upplevelser under förintelsen. Nu var Livia här och berättade om hur det var och det här är vad hon sa: "Jag föddes i en vanlig medelklass familj i Sighet, Transsylvanien. Det var en vanlig familj och jag hade en mamma, pappa och storasyster. Min första skoldag var inget vidare, jag blev mobbad av de andra barnen och tyckte inte det var särskilt kul med skolan. I mars 1944 kom tyska soldater och tvingade alla att bära judestjärna. Det var då som alla började att evakueras till koncentrationsläger. Vi fick åka i laster med en andra massa människor utan mat eller vatten i flera dagar. När vi var framme ställde sig alla i ett led och folk blev ivägskickade antingen till att jobba eller att få en dusch. Jag var bara 15 år gammal, men ganska lång, så jag och min storasyster fick arbeta. Mina föräldrar däremot fick gå åt andra hållet. Min mamma blev så förtvivlad, hon tog oss under sina armar och bad om att vi skulle gå åt hennes håll men det fick vi inte. När jag och min syster hade arbetat där inne några dagar så frågade vi en soldat när vi skulle få träffa våra föräldrar. Han pekade ut genom ett fönster där det var en stor fabrik som det kom rök ur. Där inne brinner era föräldrar, sa han."
Etiketter:
Auschwitz,
förintelsen,
skola
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar